Livet i DB

– Sanningen och andra historier om det perfekta livet


5 kommentarer

Smultronen i mitt hjärta

smultronplantor

 

Nu är dom här, årets smultronplantor! I år tänkte vi att vi inte skulle så några smultron eftersom att vi redan har en hel del sedan tidigare år. Vi tänkte att vi skulle spara lite plats på plantbordet. Men så kunde jag inte hålla mig ändå. Det är något med smultron som gör att dom har en speciell plats i mitt hjärta. Dom passar perfekt som kantväxter i rabatterna. Dels är dom fina med sina söta blommor och bär och så kan man passa på att plocka några stycken och stoppa direkt i munnen när man går förbi. Det kan inte bli mycket mer sommar än att gå barfota i gräset och äta smultron direkt från plantan.

Det är lite lustigt det här med att frön av samma sort nästan alltid gror samtidigt. Man sår och så går man där och väntar och väntar och tittar till sådden flera gånger per dag. Som att man med ren tankekraft skulle kunna få dom att gro snabbare. Men det går ju så klart inte utan man fortsätter att titta ner i en bytta med jord. Men så plötsligt en dag ser man små små gröna livstecken utspridda överallt. Det är som att dom har fattat ett gemensamt beslut att just idag är en bra dag för att titta upp i ljuset. Just den där första magiska dagen gör mig alltid lika glad och förundrad. Tänk vilken livskraft som ryms i det där lilla fröet. Det är helt otroligt att tänka på att det kommer växa och bli till en stor planta. Det syns nästan på de pyttesmå plantorna de där första dagarna vilken enorm kraft och energi dom har. Vilken vilja att sträcka sig mot ljuset och fånga så mycket av dagen som dom bara kan.

I år ställde vi vår smultronsådd kallt och mörkt, dvs i en mörk plastpåse i matkällaren, i en vecka och sedan vanlig rumstemperatur men fortfarande mörkt till dom hade grott. Det tog ungefär 3 veckor allt som allt. Jag har läst att trädgårdssmultron (som vi har), till skillnad från vildsmultron, egentligen inte behöver varken mörker eller kyla för att gro. Men jag vet inte vad jag ska tro. Ett år sådde jag smultronen på hösten och lät dom stå ute under snön hela vintern och jag har aldrig fått så mycket plantor som det året.


1 kommentar

Hur vi sår tomater

tomattsådd

I fredags sådde vi första omgången tomater och nu har dom första små plantorna kommit upp. Av dom snabbgroende sorterna har näst intill alla frön grott, bara en liten stackare som inte klarade sig hela vägen upp till ljuset.

Här följer en liten bild serie över hur vi går till väga när vi sår våra tomater.

20140228_193842

Vi fyller krukan med 2/3 plantjord och 1/3 såjord

20140228_194426

Sen packas jorden lätt genom att knacka krukan 4-5 gånger i bordet och trycka lite lätt på toppen med en annan kruka.

20140228_194054

Ett frö placeras ut i varje hörn.

20140228_194136

Fröerna trycks ned 1/2 cm. Vi använder vanliga grillspett av trä till detta.

20140228_200556

Slutligen låter vi krukorna stå i ett fat med ca 1 cm vatten till jorden blivit genomfuktad.


7 kommentarer

Chiliexplosion i DB – och vi som inte ens skulle odla chili i år

Ifjol odlade vi 3 olika chili sorter. I år tyckte Hannes inte att vi skulle odla några alls. Vi har (hittills) sått 12(!) olika. Vad var det som hände egentligen?

Ja bra fråga. Fröken Hillsjöstrand var något på spåren när hon skrev på twitter ”Finns det någon diagnos för trädgårdsmänniskor som köper på sig för mycket fröer?” Om det inte redan finns så borde någon inteligent människa kanske ta och hitta på en. För det här fenomenet är inget mindre än en pandemi som likt en tsunami sveper över lander varje vårvinter.

Mitt twitterflöde svämmar över av tips på vilka frön man kan så tidigt, vilka fröfirmor som är bäst att beställa från, bilder på frösådder etc. Och eftersom att  man är en svag människa är det svårt att stå imot frestelsen. ALLT verkar bra.

Men tillbaka till vår chili. Där kan man ju säga att jag trillade dit rejält. Fick tipset om jalapeño.nu och det visade sig bli dödsstöten för vårt chiliuppehåll. Dom har 330 sorters chili att välja bland. Jag skulle vilja påstå att jag gör det bra som håller mig till ”bara” 12. Några av dom är dessutom egna frön tagna från fjolårets plantor och frön som vi fått från odlingsintresserade vänner. Kommer bli extra spännande att se hur dom plantorna klarar sig i relation till dom från köpefrön.

Chilifrön är superenkelt att ta egna. Du bara plockar en mogen frukt och låter frön och frukt torka som den är, frukten bildar nämligen en perfekt fröpåse att förvara fröna i under vintern. Sen när det är dags att så är det bara att ta fram den torkade frukten och ta ur fröna.

Vi är inte så mycket för superstark mat i DB så vi håller oss till milda sorter. Dom vi har i år är:

  1. Corbaci
  2. Razzmatazz
  3. Early Jalapeño
  4. Tequila Sunrise
  5. Pimiento de Padrón
  6. Blondie
  7. Aji Golden
  8. Beni Highlands
  9. Cascabel
  10. Joe E Parker
  11. Shadow
  12. New Mexico

 

Vi sådde dom redan i början på januari och nu har dom allra flesta tittat upp. För tips på hur man odlar chili rekommenderar vi ett besök på Shaggkvist.se och Urbanchili. Där finns bra information om allt möjligt rörande chili.

Vi har sått tre plantor av varje sort. Tänkte att vi skulle testa ha en i växthus, en på friland (jo vi har läst att det ska fungera) och en som backup. Visst vore det himla trevligt om det kunde gå bra att odla chili på friland, växthusplatser är ju guld värda. Blir det plantor över får vi väl sälja dom på plant-loppis.

Lite oklart än exakt vad vi ska göra med skörden. Har testat att göra egna chiliflakes och är sugen på att även göra pulver. Sen har vi fått tips på att syra dom och att frysa in i bitar. Vad gör du med din chili? Har du några favoritsorter och vad är just dom bra till? Det är alltid intressant att höra vad andra gör så skriv gärna en kommentar 🙂

Chiliplantor på väg upp

 

Våra 3 veckor gamla chiliplantor


5 kommentarer

Knölvial – årets nykomling bland fröerna

Klev upp före Hannes i morse, det hör sannerligen inte till vanligheterna. Men han var helt slut igår kväll så han förtjänade en sovmorgon. Jag passade på att förbereda min nyfunna bekantskap knölvialen för sådd. Vet du inte vad det är? Det visste inte jag heller innan jag fick ett informations (läs:reklam) mail från impecta:

”Knölvialen. Sällsynt i våra kulturmarker och numera fridlyst. I Sverige började vi odla örten under 1600-talet för sina rotknölar, som sägs vara utsökt goda med en nötig smak likt kastanjer. Rotknölarna blir ett par cm i diameter, har svart skal och är vita invändigt. Den klängande ärtväxten, som förr gick under namnen jordnöt eller jordmöss, togs till vara från rot till blast. Blasten blev till foder för kreatur och rötterna tillreddes och åts som potatis, skalade och kokta eller stekta. Idag odlar de flesta Knölvialen för sina vackra blommor. Till skillnad från luktärten är Knölvialen flerårig och till skillnad från Rosenvialen, som också är perenn, doftar den utsökt. Ta gärna av en kvist och njut av doften inomhus under blomperioden i juli–september.”

Ätbar för folk å fä, fin och luktar gott! Kan det bli bättre? Ja ta mig tusan det kan det faktiskt. När jag fick dom så läser jag på påsen:

”Bra dragväxt för bin.”

Passar ju perfekt för oss på alla sätt och vis. Känns dessutom extra bra att odla kultursorter. Jag har alltid haft en förkärlek för blommor som doftar och tycker luktärter är helt ljuvliga men tyvärr rätt så besvärliga att så. Perenner är mer min grej. Så dom en gång, njut av dom för resten av livet. Så jag har stora förhoppningar på den här nykomlingen. Det finns bara ett enda litet moln på min himmel och det är att den bara är härdig till zon 4. Men jag hoppas att med rätt placering och mycket kärlek så ska den nog kunna klara sig i zon 5 också.

blötlagda knölvialfrö

Nu ligger fröna i blöt och förbereder sig för sådd och evigt liv i DB