Livet i DB

– Sanningen och andra historier om det perfekta livet

Hur det hela började

Det var en gång ett par som hade en dröm om att hitta det perfekta huset med det perfekta läget där dom skulle kunna leva sitt perfekta liv…

Så klart hade vi vissa kriterier som skulle uppfyllas för att perfektion och evig lycka skulle uppnås. Till exempel så skulle huset inte ligga lantligt men inte längre än 1 mil ifrån världsmetropolen Umeå, tomten skulle vara en havstomt eller sjötomt och vara större än 3000kvm. Helst skulle det finnas en ladugård och ett växthus och vägen som ledde fram till huset skulle vara en grusväg. Det behövs kanske inte nämnas att det helst skulle vara relativt billigt också?

Efter att ha varit och tittat på en del hus och även varit med och budat på några så stod det klart att vi möjligen varit lite väl optimistiska, inte minst för att det i princip bara finns ett ställe att välja på inom 1 mils radie och där fanns inte så jätte många hur till salu överhuvudtaget, för att inte tala om det perfekta huset.

Men så en dag sent på hösten dök det upp ett hus på hemnet…

Tyvärr låg det lite längre bort än vi hade tänkt oss, 3 hela kilometer längre bort. Första gången vi skulle köra och titta på huset kändes det som att vi var på väg till världens ände. När vi lämnade Umeå var det  barmark och man kunde (med en stor portion välvilja) fortfarande framgångsrikt ignorera det faktum att vintern var i starkt antågande. Men när vi hade kört förbi kilometer efter kilometer med granskog i vad som kändes som en evighet började marken plötsligt bli vit i dikeskanten. Det låg snö på marken. SNÖ! Nu kanske du är en person som tycker om snö och vinter och då kommer du inte alls förstå detta, men är du, som jag, en vettig person så förstår du vilken otrolig fasa detta var. Det enda som hindrade oss från att göra en u-sväng och åka raka vägen tillbaka till sommaren (jaja nu var det ju kanske inte direkt värmebölja i Umeå heller just då, snarare runt nollgradigt, men ändå.) var att vi kände viss sympati med mäklaren som ju också hade varit tvungen att åka hela vägen ut till världens ände för att visa oss ett hus. Ett hus som man utan underdrift kunde säga att vi vid det laget inte hade så där jätte höga förväntningar på. Därför blev det lite av en chock när vi väl kom fram till huset och klev ur bilen. Borta var alla invändningar och vi hade bara ögon för HUSET. Det var ju VÅRAT hus. Snacka om kärlek vid första ögonkastet.

Vi lämnade ett bud samma kväll, trots att mäklaren hade flera visningar inbokade och budgivningen inte skulle vara fören om några veckor. Säljarna fick helgen på sig att fundera och sen var det bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Efter några turer fram och tillbaka med en annan intressent så var huset vårt!

Så där har ni den, historien om hur vi hamnade i Djäkneböle, eller DB som vi säger, världens ände som visade sig vara allt vi önskat oss och mer därtill. Ok att huset ligger 3 kilometer för långt ut i skogen och att vi varken har havs- eller sjötomt. Om några år har Umeå brett ut sig så att vi hamnar inom perfekt avstånd och vi har högst (o)realistiska planer på att gräva en lite sjö på tomten. Vad gäller vårt perfekta liv så jobbar vi på det varje dag 🙂

2 thoughts on “Hur det hela började

  1. Vilka fina odlingar i vinjetbilden!

    Hälsar en skåning som älskar Umeå
    /Kiran

  2. Tack! Köksträdgården är fortfarande under uppbyggnad, men vi har redan haft mycket glädje av den 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s